Gun Lundgren

  • 1940.07.29 - 2022.08.05

I stunder som denna är sorgen och saknaden bottenlös. Vår kära mamma, farmor, mormor, svärmor, fru och livskamrat finns inte längre bland oss. Mörkret är kompakt, tomheten är något vi fruktar och får leva med. Dock letar sig en strimma av ljus med alla vackra, rika, åtråvärda och fina minnen in genom det spruckna glaset. Till slut fick du släppa taget och falla fritt, för att stilla landa i en grönskande park, där du kan gå och plocka dina blommor, sjunga dina sånger, läsa dina böcker och sätta dig ner på en bänk intill näckrosdammen och virka dina dukar. Vi som blev kvar, vi är så tacksamma för vår tid tillsammans på jorden. Vi som aldrig mer får äta dina raggmunkar med stekt fläsk, vi som älskade dig, vi som aldrig mer får höra dig svara när du ringer, vi som tar farväl, vi som håller ihop och stöttar varandra i denna tid av vemod och smärta.

I stunder som denna är sorgen och saknaden bottenlös. Vår kära mamma, farmor, mormor, svärmor, fru och livskamrat finns inte längre bland oss. Mörkret är kompakt, tomheten är något vi fruktar och får leva med. Dock letar sig en strimma av ljus med alla vackra, rika, åtråvärda och fina minnen in genom det spruckna glaset. Till slut fick du släppa taget och falla fritt, för att stilla landa i en grönskande park, där du kan gå och plocka dina blommor, sjunga dina sånger, läsa dina böcker och sätta dig ner på en bänk intill näckrosdammen och virka dina dukar. Vi som blev kvar, vi är så tacksamma för vår tid tillsammans på jorden. Vi som aldrig mer får äta dina raggmunkar med stekt fläsk, vi som älskade dig, vi som aldrig mer får höra dig svara när du ringer, vi som tar farväl, vi som håller ihop och stöttar varandra i denna tid av vemod och smärta.

Beställ blommor

Ge en gåva